Jag vet att det här absolut inte är mitt vanliga spelområde och se mig som löjlig om du vill, men för mig är det här en fråga om min framtid och du behöver ju faktiskt inte läsa om du inte vill… Och ja, jag kanske förstorar det till större än var det är, vad det har varit eller vad det någonsin kommer bli, men jag är frustrerad…
Med allt det sagt så kan jag ju berätta vad den här politiska historian handlar om.
Det är nämnligen så att skolan jag gick i mellan förskolan och sexan (Kulltorpsskolan) kanske ska få klassen5-6:an flyttad till Hillerstorp! ”Jaha”, tänker nog du, ”vad har det med Elin att göra, hallå??? ”
Jo, det har väldigt mycket med mig att göra! Skolan är en av de största anledningarna till varför jag vill uppfostra mina barn i Kulltorp om jag får några. Och finns inte skolan kvar när jag förhoppningsvis får mina egna barn så har jag knappt någon anledning till att flytta tillbaka till Kulltorp för att bilda familj.
Jag ser på exemplet Marieholm (jag tror att det är Marieholm det handlar om, kan vara Åsenhöga också, men jag är inte säker), där det började med att de flyttade fyrorna, femmorna och sexorna in till Gnosjö och några år senare flyttades även lågstadiet… Och nu när BUNs nya budgetförslag är framlagt så kommer även förskole- och fritidsbarnen att flyttas från Marieholm in till Gnosjö. Ett helt samhälle förstörs av sådana politiska beslut… (Om det nu är Marieholm vi talar om så har de tur att några engagerade och entusiastiska människor håller Kulturarv Marieholm och Marieholmsbruket levande så att inte samhället blir urbefolkat helt).
Varför vill jag då så gärna uppfostra mina barn i lilla sketna Kulltorp? Jo, för den skolan har alla de egenskaper som bl.a. Hillerstorpsskolan saknar(/saknade när jag gick där). Samhörigheten mellan de olika årskullarna, arbetsmiljön, den utvecklande miljön med väldigt duktiga lärare, en skolgård som slår alla andra skolor i kommunen tillsammans – med råge! Kulltorpsskolan har en unik atmosfär som får alla elever att utveckla en speciell social förmåga att kunna umgås över åldersgränserna och även att visa mer respekt för varandra. Självklart är all den praktiska undervisningen sämre än i Hillerstorp och Gnosjö, men hellre en socialt kompetent tonåring än en med felaktiga värderingar som kan spela gitarr eller piano.
Det jag hoppas på är att skolan ska vara någorlunda lika vad den är idag, om tio år när jag kanske har bestämt mig för att bilda familj. Då vill jag ge mina barn samma möjlighet att gå på Kulltorpsskolan som jag fick. Även om kommunikationen till andra samhället (via buss) egentligen inte är godtagliga så kör jag gärna mina barn några extra mil i veckan istället för att inte låta dem gå på Kulltorpsskolan.
Men varför spelar det så stor roll om jag kommer att bo i Kulltorp eller någon annanstans då? Jag tycker om Kulltorp, tryggheten, regionen och naturen som finns här runtomkring. Och jag kanske är rädd för att flytta till en stad/ett samhälle som jag inte vet något om, där jag inte känner till hur allt är eller känner någon. Det kanske är rädsla för förändring och för att lämna den säregna tryggheten som finns och känns i luften. Men jag vill att mina barn ska få samma trygghet i uppväxten, och senare när de själva vill ska de få ge sig ut och bo var de nu vill, varesig det är i New York eller på det Australienska ödelandskapet eller i en liten stuga i Grekland. Jag vill att de ska få välja själva, friheten som vi människor är berättigade till, tack vare vår Herre.
Detta är anledningen till varför jag inte vill att 5-6:an ska flyttas. För att Kulltorps vackra bygd skulle dö ut, och varför utarma något så vackert och omtyckt…
(Som en parentes så kan jag säga att när järnvägen skulle dras genom kommunen för längesen (när det inte ens var en kommun) så skulle den gå genom Kulltorp, men invånarna protesterade och så blev det inte. Då var Kulltorps soken den största häromkring och hade järnvägen gått härigenom så hade dagens läge varit helt annorlunda. Så tur är väl det att Kulltorps invånare protesterade, annars hade jag inte fått gå i just den skolan jag gick, inte på samma sätt i alla fall…)
Hoppas att jag inte tråkade ut dig alltför mycket. Ha det bra!
Kramar,
Elin Johansson