I andra ring på gymnasiet fick vi i uppgift att läsa en bok på engelska. Min lott föll på ”The Princess Bride” – den ultimata kärleks/riddar/äventyrs/fantasihistorian. Jag älskade boken och köpte filmen i samma veva. Även om filmversionen självklart gjorde mig besviken så är den ett tidsbesparande sätt att minnas de där underbara kapitlena i boken.
Nyss läste jag följande på bloggen Dear Coke Talk:
How much bullshit is it worth putting up with for true love?
Please do not put the word true in front of love. Love is love, and you are not the Princess Bride.
Då insåg jag att jag inte har Nicholas Sparks något att skylla för mina höga kärleksförväntningar. Det är ”The Princess Bride” som borde raderas ur mitt minne.
Och därför ska jag nu sätta mig i sängen och titta på Dear John! 
