Ett sista avsked…

God dag kära fantastiska dagbok! 

Människors frånvaro är ofta lättförklarad. Så som min senaste är.

Men vad är det då för anledning som har gjort att jag inte skrivit av mig här på sistone?

Det är enkelt. Jag har till sist gått till botten med vad det är som hindrar mig från att bli effektiv och den Elin som jag vill vara. Mycket tack vare en inspirerande och ögonöppnande föreläsning med Ylva Runnström.

Kreativ som jag är har jag tagit fram ett program med sex steg som ska hjälpa mig att bli bättre, bli den jag vill vara. Jag vill bli den där Super-Elin som jag pratat om nån gång kanske…

Först måste jag inse och acceptera följande fyra punker:

1. Förändringen går inte över en natt; det krävs hårt arbete!
2. Man blir aldrig färdig, men man kan alltid bli bättre!
3. “A trying time is no time to quite trying!”
4. MEN FRÄMST: Be om hjälp, låt Gud leda dig på vägen!

Programmets namn är “Elin skall bli styrman“ och det är upplagt så här:

STEG 1: Awareness – Elin behöver bli medveten om situationen
STEG 2: Anledningar – Elin behöver hitta källorna till problematiken
STEG 3: Mål – Elin måste definiera den position dit hon vill nå
STEG 4: Drivkraft – Elin behöver stapla upp vad hennes drivkrafter är
STEG 5: Verktyg – Elin måste beskriva den väg som leder till målet och beskriva vad som måste göras för att klara det
STEG 6: Känslan – Elin ska få känna doften av att styra sin egen väg

Utifrån det här programmet ska man rannsaka sig själv, vara 100 % ärlig och erkänna/acceptera för sig själv vad man måste jobba med för att kunna bli den man vill. Mina fyra punkter/områden som jag måste arbeta med är:

1. Bilden på mat & snacks
2. Lathet & feghet
3. Energi inåt
4. Energi utåt

Sedan går man igenom programmet med alla sina punker och gör upp en plan. Det är viktigt att inte bara skriva ex. “Jag ska sluta småäta” utan att tänka underlogiskt och istället skriva “Jag ska inte äta för att jag är uttråkad eller deprimerad”. Lika viktigt är det att skapa verktyg att ta till när det blir tufft och kämpigt (det blir det ju garanterat alltid). Mitt starkaste verktyg som gäller i alla lägen är att tänka realistiskt och medvetet (being aware of reality), och när det kommer till småätandet är mitt verktyg “Drick ett stort glas vatten och känn efter”.

En av de svåraste delarna med programmet är att vara absolut ärlig. Ärlig mot sig själv. Har man levt en tid utan att vara ärlig blir det tufft när man måste inse alla sanningar om sig själv som man helst inte vill veta. En av mina jobbiga sanningar är att jag tidigare har spenderat ungefär 25 % av mitt dygn framför datorn i rent tidsfördriv. Det är inte smärtfritt att ta till sig och acceptera, när den beskrivning inte är den jag vill vara. Men livet blir så mycket enklare och mindre tungt efteråt, när man väl har gått igenom alla sina lögner och brutit ner dem.

Det här är i alla fall vad jag jobbar med, och blir bättre på varje dag. Självklart får man dippar, t.ex. var gårdagen en ren skitdag och jag tappade fästet om allt. Men jag tog mig upp och började om idag, det handlar om envishet och att kunna koppla bort sina känslor för att se situationer ovanifrån med en realistisk syn. Awareness - that´s the key!

I eftermiddag har jag lagat mat. Det blev en bacon- och purjolökspaj och vanlig hederlig köttfärslasagne. Riktigt goda blev båda rätterna – så jag är nöjd!

Nu ska jag byta om och sticka ut på en powerwalk för att skaka lite energi ur benen. Tänkte testa en runda ut på norra sidan av Dalviksbacken, på området som kallas Dunkehalla. Har faktiskt aldrig motionerat däråt innan. Men någon gång måste ju vara den första!

Så nu säger jag hej då till min dagbok. Den får tyvärr inte följa med in i mitt nya liv, rättelse: på min livslånga vandring mot mig själv. Jag vill gärna fortsätta skriva men det handlar om tidsprioritering, och dagboken får helt enkelt inte plats längre.

TACK TACK TACK för dessa år och fy sjutton vad bra jag ska bli nu!

Adjö!

Man måste släppa taget om saker för att kunna ta emot bättre ting.